natta

Kategori: Words and text

Future and dreams

Jag tror vi alla har drömmar. Realistiska eller orealistiska. Men drömmar, oavsett vad. Alla människor har egna historier. Historier som har påverkat dem, som har format dem till vilka dem är men även historier som speglar framtiden. För vad är framtiden egentligen? Vad är de vi har att vänta oss? 

Saker och ting händer på sekunder. På ett ögonblick kan någons liv förändras totalt. Både till något positivt men även negativt. Det är därför jag tror att vi drömmer. Vi drömmer om saker, vi drömmer om personer, vi har helt enkelt drömmar för de är egentligen drömmen vi vill ha som vår verklighet. 

Även jag har drömmar. Jag har drömmar som jag vill ska slå in inom en timma, drömmar som jag vill ska slå in den här veckan, månaden och året. Jag har drömmar som jag vill ska slå in inom några år. Jag har drömmar som jag vill ska slå in i framtiden. Alla mina drömmar är inte realistiska. Min största dröm som är den mest orealistiska är nog inte som många vanliga orealistiska drömmar många människor i min omgivning har själva, vad jag tror i alla fall. Utan min dröm är att min mamma ska leva. Att hon ska kunna andas samma luft som mig, se regnet ösa ner framför fönstret, ge mig den där varma kramen när jag är som allra mest ledsen, se mig komma hem lycklig efter en rolig utgång med vänner, se mig lyckas i skolan, se mig ta hand om mina kära syskon, men också se mig springa ut från skolans stora portar om ett år, i en vit klänning och studentmössan snett hängandes på huvudet samtidigt som jag skriker av lycka för att jag då har lyckats ta studenten. Det är min orealistiska dröm. För den lär aldrig inträffa, den lär aldrig hända.

Men vad är då framtiden. Min närmsta framtid är väl ändå studenten som inträffar om ett år om man ska se på något stort. Att ha klarat av tre år på gymnasiet som har gått snabbt på något konstigt sätt trots att just i veckorna när högen med prov och inlämningar har varit som störst och de där lektionerna man nästan har somnat på, då har tiden gått sakta. 

Många av mina vänner har framtidsplaner precis som jag. Planer så som att resa och upptäcka vår fantastiska värld. För ett och ett halvt år sedan var även jag inne på det spåret. Det var en dröm om att få åka utomlands och upptäcka platser och bara få leva ett tag, njuta av att man är fri från skolan. Men min kära pappa fick mina tankar på andra banor och även min mammas bortgång fick mig till att tänka om lite när jag väl insåg att jag hade fått växa upp lite väl fort och inte fått vara barn tillräckligt länge. 

Jag kommer plugga efter studenten. För många år sedan hade jag som dröm om att bli cancerläkare, just med tanke på att cancer är min största fiende. Min ovän. Den hemska sjukdomen som tog den viktigaste personen i från mig alldelses för tidigt. Men jag insåg snabbt att de målet och drömmen skulle jag få stryka från listan. Men trots det så drömmer jag fortfarande om att vinna över denna fiende, på ett eller annat sätt. Jag drömmer om att kunna en dag känna att det är jag som vann. För jag vill slippa känna mig som en förlorare mot cancer. 

Jag började tänka i andra banor i höstas för innan dess visste jag faktiskt inte riktigt vad jag ville ha som mitt framtida yrke. Idag vet jag två branscher jag gärna skulle sätta mig in i. 

Men vi alla drömmer inte bara om vad det är vi vill jobba med i framtiden då mina drömmar skulle vara att lyckas utbilda mig till civilekonom och sedan vidar utbilda mig till något inom ekonomibranschen samtidigt som jag mer än gärna skulle vilja ha något slags PT-jobb/kostrådgivare eller något med hälsa och träning bara för att jag tycker det är så intressant. Mina tonårsdrömmar om att bli proffsfotograf finns väl egentligen långt in i mina tankar men något som jag vet har en större konkurrens än mina andra drömyrken.

Vi alla drömmer om en framtid. Där man nog "ser" in i sin framtid eller nästan har planerat upp hur den ska se ut eller hur man åtminstone skulle vilja ha den. 

Min dröm i framtiden är att leva lyckligt, lyckligt tillsammans med någon man älskar och tillsammans med denna person bilda en familj. Jag vill visa mina barn var orealistiska och realistiska drömmar kan påverka någon och oavsett om jag och mina barns pappa kanske inte skulle hålla ihop livet ut så skulle de vara en dröm att visa att man kan vara bästa vänner, precis som mina föräldrar. Dem gjorde min barndom så mycket bättre tack vare att dem gick skilda vägar trots att det inte var någon skillnad från att dem bodde tillsammans eftersom de aldrig någonsin var något bråk. Men att få ha sin förälder själv varannan vecka var det bästa jag visste. 

Det skulle även vara en dröm att få leva lyckligt och kunna ha det bra rent ekonomiskt för att kunna få uppleva de grejer jag själv missade i min barndom. För visst är de många drömmar som har krossats som barn när man inte kunde göra allt alla andra familjer gjorde tack vare att man antingen bara hade en förälder eller att man helt enkelt var för liten.

Därför, tack vare drömmar. Kan vi skapa vår egna framtid. Vi kan se till att våra realistiska drömmar blir till verkliget. Vår framtid ligger i våra händer men den ligger även i alla andras händer. Jag tror att våra drömmar ger oss en chans till att bli nöjda, på ett eller annat sätt trots att visa drömmar bara är just drömmar och andra drömmar blir framtid. Så vad är då vår framtid? 

Det vet vi inte, det vi vet att de finns en timme framåt i våra liv, en dag framåt och månader men samtidigt år framåt. Vad det är livet visar oss då, det vet vi inte nu. För framtiden är ej bestämd, men vi kan påverka den. 

Och våra drömma, de är våra och dem kan vi bestämma helt och hållet själva. Så länge man har drömma så kan man komma långt, så långt som man själv tillåter sig. För vem säger att drömmar ej kan bli sanna, när framtiden ligger i alla människors händer. Var aldrig rädd att drömma för stort och fantastiskt. 

För ibland, ibland blir även drömmar till din verklighet. 

 

Ord & känslor som inte räcker till

Ikväll gör de lite extra ont. Ikväll känns det lite extra i hjärtat. Ikväll är saknaden lite större än vanligt. Ikväll hade jag önskat att jag hade suttit hemma i radhuset, i soffan brevid dig och bara pratat. Pratat om livet. Om hur saker och ting är. Om minnen. Och om framtiden. Den här fruktansvärda känslan av att man mindfuckar sig själv genom att tro att den viktigaste personen i sitt liv aldrig ens har funnits får mig att må psykiskt dåligt. Det kväver mig själv. Jag har närmre 15 flyttkartonger som jag inte har gått igenom eller rört sedan mamma lämnade oss. Jag klarar helt enkelt inte av att slänga saker. De känns som jag slänger mamma. De känns som jag sviker henne. De känns som hon försvinner från mig. Bit för bit. Därför är den där silverringen som jag har på ringfingret på höger hand så viktigt att bära varenda dag. För då är hon med mig. Därför bär jag varje dag ett smycke från varje viktig person i mitt liv, för om jag dör, är alla med mig. Alla som har gjort ett avtryck i mitt hjärta. 

Jag saknar, jag älskar, jag glömmer aldrig, den kvinna som är min hjälte och min förebild. Den kvinna som kämpade in i de sista. Den kvinna som älskade sina barn mer än något annat. Min älskade saknade underbara fantastiska mamma. Jag klarar mig, men de gör ont, varenda dag. 

Jag funderar på att göra hela historien och alla mina känslor och tankar offeciella för er här också. För de är ju så att jag har en blogg som jag isådana fall länkar. Om just det här. Som är rätt öppen. Men jag är för feg. Trots att jag ändå vill berätta så mycket om allt. Framförallt vill jag berätta allt för människor i min omgivning, inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig. För ingen behöver tycka synd om mig, för de är inte synd om mig. Jag vill visa min egenskap. Egenskap om att vara stark. För stark, de är jag. Och det är jag stolt över! 

Du upptäcker dig själv

 

 

Du upptäcker dig själv att du ler.

Medan blicken har fastnat på något som inte ens är relevant i tanken.

Men tanken den.

Den är relevant. 

För den gör så du ler.

Du upptäcker det där pirret.

Som bara susar igenom hela kroppen.

När du tänker den där tanken.

På den där personen.

Du upptäcker dig själv att du dagdrömmer.

Dagdrömmer scenarion.

Där det är just ni två.

Tillsammans.

Men ibland.

Just när du sitter där och dagdrömmer. 

Så just då väcks du upp.

Ögonen fladdrar till.

Pirret som susar igenom kroppen försvinner.

Du återvänder till vardagen.

Där du ska vara.

Där alla andra är.

Där den relevanta världen är.

Men dina dagdrömmar.

Om.

Honom.

Dem är inte långt borta.

Du är inte långt därifrån.

Men kanske.

Kanske han är. 

Han kanske inte är där än.

Om han någonsin lär vara.

Där.

Bland känslorna.

Där.

Du är just nu.