natta

Trettio

 

Det känns som en klump med både oro, ångest samt fjärilar i magen som sprider sig ut i hela kroppen så fort tanken dras åt den stora dagen med stort D. Om exakt en månad har jag sprungit ut för sista gången ut genom skolans stora vita dörrar och ner för stentrappan med tårar rinnandes ner från mina kinder och ett glädjetjut tillsammans med mina fantastiska vänner samtidigt som dånandes i våra öron hör vi vår utspringslåt. Om exakt en månad, en månad, då är det jag som har tagit studenten.

Tänk att tre år på den finaste skolan i vår stad har kunnat gå så fort. Under dessa tre år har det hänt en hel del. Man har utvecklats som människa. Lärt sig nya saker. Hoppat mellan hopp och förtvivlan när skolstressen har varit som värst. Skrattat tills tårarna rinner. Träffat helgalna människor men också mindre bra människor. En annan verklighetsbild. Spenderat ett flertal hundra timmar i matsalen. Kollat in snygga killar. Gått omvägar för att slippa människor. Lyckats ställa in lektioner. Förundrats över hur länge det är tills det har varit vår tur och så mycket mer. Men i dag är det en månad kvar av den långa tid vi har haft. 

Dessa trettio dagar handlar om att överleva ett berg av inlämningar. Men samtidigt handlar det om att överleva ångesten, förväntningarna och all längtan. Det kommer gå fort detta, väldigt fort. Sista tiden tillsammans kommer vara viktig för att njuta. Tre år har gått fort, trettio dagar går fort. Denna lilla del som är kvar på det här kapitlet lär vara ett nöje att få uppleva. För om en månad så är det på riktigt, sista raderna kommer läsas fort och sedan är boken slut. Ett nytt kapitel börjar. När vi tillsammans, jag och mina vänner, springer ut genom skolans vita dörrar, ner för stentrappan, tillsammans hand i hand. Med tårar rinnandes ner för kinderna och ett glädjetjut, till vår utspringslåt. 

Men vad har jag lärt mig mest? Jo, gymnasiet är den roligaste tiden i mitt liv. Dessvärr finns det allt saker man kan ha gjort bättre, men att ärligt talat är gymnasiet till för att tänja lite på de allvarliga och vara ung och dum. Tillsammans med de männisor jag har delat tre år av helt fantastiska jobbiga och otroligt roliga stunder, lämnar vi kapitlet men troligtvis börjar ett helt nytt tillsammans.  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas