natta

NEJ TILL CANCER

En av tre får cancer. En drabbas, MEN alla berörs. Idag kan två av tre överleva denna hemska sjukdom som finns i flera olika former. 

För min del är cancer inte bara en hemsk sjukdom, utan det är även min värsta fiende. En fiende som jag kämpar emot. Jag är inte drabbad, än. Men kanske i framtiden, det vet man aldrig. Men cancern är min värsta fiende för den tog en del i från mig. Den tog min mammas liv. Sjukdomen åt upp min mamma inifrån och ut. Kroppen tynade bort, kvar bestod ett skelett. 

Alla människor kan bidra till att rädda andra. För mänskligheten. Trots att man själv kanske inte blir drabbad, så finns det alltid någon i ens närhet som man har en koppling till och kan på så sätt hjälpa till. 

Jag har bestämt mig för att bli månadsgivare för Cancerfonden. Sedan min mamma dog har jag alltid sagt att JAG SKA BESEGRA CANCERN, den ska INTE få besegra mig. Genom att bli månadsgivare så börjar min kamp mot att övervinna denna hemska sjukdom. Jag gör det för mamma. Jag gör det för alla som blir drabbade. Jag gör det för alla som har någon som blivit drabbad. 

Imorgon den tolfte januari klockan halv fyra så är det exakt sju år sedan min mamma somnade in. Nittonhundra nittiosju så var tolfte januari en dag då min mamma och pappa hade fått beräknat att deras dotter, alltså jag, skulle komma till världen. Men tolv år senare, tvåtusen nio så tar min mamma istället sitt sista andetag.

Det är underligt att tolfte januari trots allt blev ett viktigt datum i mitt liv. Samtidigt som jag inte tror att det är slumpen. 

Som många andra som förlorar någon i livet så är det så att man lever faktiskt för den personen. Jag lever för min mamma. Och för varje dag som går så är det ett wake up call att hon verkligen inte finns, trots att det redan har gått sju år. S-J-U år, det är oförståligt att det verkligen var sista gången jag kramade om henne, höll henne i handen, klappade henne på kinden och bara såg henne ligga där i sängen i sin rosa tröja och svarta kostymbyxor, med händerna slutna runt ett hjärta mot magen, där det stod "VÄRLDENS BÄSTA MAMMA".

För hon var bäst, min älskade mamma.

Ikväll tittar jag på NEJ- till cancer. För jag vill att mänskligheten ska kunna besegra den här sjukdomen. Om min mamma hade levt idag och blivit sjuk så tror jag att man hade kunnat bromsa sjukdomen på ett annat sätt innan det var försent. För forskningen har gått framåt och den kan gå framåt ännu mer.

Ingen kan göra allt, MEN ALLA KAN GÖRA NÅGOT. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas